Är det bra med koppel?

Vad gör kopplet med hunden?

Vilka beteenden triggas på grund av kopplet?

Hur kommer det sig att det i särklass största problemet hundägare har är utfall mot andra hundar, koppeldrag, inkallning och att den inte "lyssnar".

Vad skulle hända om vi plötsligt i Sverige införde koppelförbud (alla hundar ska vara lösa) vi låtsas också att detta införs bara för alla nyblivna valpägare. Vad skulle hända?

Du skulle inte kunna förlita dig på kopplet längre, du skulle bli "tvungen" att lägga ner mycket tid och träning för att få en följsam valp som du kunde lita på. Du skulle behöva lära den att gå vid sidan, att komma när du ropar, att "störningar" i form av andra hundar, människor, katter, vilt osv ska ignoreras om inte du säger annat, att stanna och stå stilla i en position.

                        Skulle detta vara möjligt?

Kopplet är egentligen ett otyg, som ger oss hundägare en orsak till att inte träna.

Med koppel är det lätt att ta till obehag - drag och ryck i kopplet, snärta hunden med kopplet. Vad händer med den okopplade hunden om du gav den obehag och smärta skulle den fortfarande stanna vid din sida? Skulle er relation förstärkas och bli bra? Skulle det gynna kontakten?

Den lilla valpen som ser en annan hund och vill leka , den drar i kopplet hoppar och låter. Valpen växer och blir större och nu börjar andra hundar reagera på hundens beteende (som blir svårt att läsa av i kopplet) det som en gång var menat som en vilja att komma fram och hälsa triggar nu andra beteenden hos mötande hundar som svarar upp och min hunds känslor förändras och plötsligt är det rädsla osäkerhet och kanske ilska som triggas, dessutom kanske det står en arg ägare i änden på snöret.

Mina hundar är i stort sett aldrig kopplade, när jag kopplar dom så gör jag det för andra människors skull eftersom många är rädda för att man inte har kontroll. (Speciellt när man har Schäfer)

Jag får ofta höra att jag har så snälla och lydiga hundar och många vill veta hur jag gjort för att få dom att kunna gå okopplade på promenader, springa lösa bredvid cykeln eller bredvid en häst under en ridtur.

Jag struntar i kopplet, jag lär min valp att jag är en tillgång en resurs som det är bra att vara nära, jag sitter på alla häftiga belöningar, och gör valpen som jag vill så blir den rikligt belönad. Den får lära sig att följa mig att komma när jag ropar att jag är nyckeln till allt som är roligt tex träffa andra hundar och människor. Gör man rätt så får man, gör man fel så uteblir det roliga

.

Mycket träning så klart, men vilken härlig tillvaro. Tävlingslydnad i all ära men det är i vardagen man lever till största delen. Att hänga på ett snöre och låta min femåring gå ut på en promenad med stora schäfern Farra är inga problem jag litar på henne och vet att oavsett vad dom möter så kommer hon sköta sig med eller utan koppel, en härlig känsla.

Jag säger inte att detta skulle funka för alla, det ställer höga krav på ägaren och det finns dessutom faktorer som vi inte kan råda över. Men jag anser att kopplet är en stor bov i vår hundträning, roten till många onödiga problem. Våga sluta förlita dig på kopplet och träna som att det inte fanns. Vart skulle hunden ta vägen om du kopplade lös den idag?