Idag fick jag besked om att jag och Riva kommit med i talangtruppen i Lydnad. Whhhiiiooooo!!!   

Ser verkligen fram emot första lägret som startar redan nu i Februari. Det kommer bli massor av bra träning och många nya trevliga bekantskaper!

Vår elitsatsningsgrupp kommer under det här året att coachas av Maria Brandel (lyxigt!

Jag vet!   ) Vi gillar henne och hennes träningssätt skarpt och varje gång man går för Maria så får man en stor motivationskick framåt och massa bra input.Torsdag och Fredag hade vi de två första heldagarna för henne. Här kommer lite tankar och reflexioner efter dag ett.

Första dagen låg fokuset på fotgåendet, ett mycket komplext moment med många olika delar. Jag tror att man generellt är dålig på att träna varje del för sig. Att inte bara lära hunden följa utan ha en målbild för varje rörelse. Träna attityd och engagemang. Hur ska hunden se ut under momentet, hur ska den röra sig, vart ska den befinna sig, vilket tempo ska den ha. När du vet det är det bara att sätta igång och träna.

Kriterier

När jag vet vad jag vill ha så gäller det att hålla på kriterierna, även under längre sträckor. Det är lätt att fela om du gör korta sekvenser, men om du gått i flera minuter och din hund har varit väldigt duktig men den sista lilla sträckan händer något, din hund kommer ur position, tappar kontakten eller kanske sätter sig snett, orkar du bryta då? Eller släpper du igenom felet – din hund har ju ändå varit duktig under lång tid… Om du släpper igenom, vad blir då lärdomen för hunden.

Var petnoga med dina kriterier, det kommer löna sig i längden.

Stationsträna

Maria tipsade om att man kan stationsträna fotgåendet. En plats för ingångar, en för vändningar på stället, en för halter, en för språng, en för sakta, en för stegförflyttningar, en för raksträckor, en för vändningar på stället successivt knyter du samman stationerna till en helhet.

Om man jobbar med uthållighet men har problem med någon detalj, lyft ut den detaljen när du tränar uthålligheten. Har hunden svårt för högerhalter exempelvis, kör då allt utom den delen och träna det separat knyt ihop först när den sitter på detaljnivå.

Jobba i kedjor och ha som mål att optimera kedjorna tills de blir perfekta.

Belöningar

Belöningen är beroende på vad du vill ha, gas eller broms. Belöningen måste varieras, var noga med att en het lekbelöning aldrig kommer när hunden är övertaggad och het då förstärker du den känslan i fotgåendet och det kommer ge bieffekter. Belöningsplaceringen är viktig, speciellt om du jobbar med position.

Förväntan

Något som jag känner igen mycket är att hunden ofta blir hetare och hetare under tiden vi går. Det är inte konstigt för varje sträcka vi går kommer vi närmare belöningen, hunden vet att snart kommer den, snart kommer den… Effekten blir att hunden börjar slarva i de olika delarna. Så var noga med att inte belöna om hunden börjar hetsa, avbryt fotgåendet och gör något lugnt ett sitt stanna kvar, ligg stanna kvar, återfår hunden sitt lugn så belönar du.

Dränera energi

Har man en het hund så ska man tänka på att inte starta ett pass med ett fotgående, låt hunden dränera energi först. Aktivitetsnivån är viktig att tänka på. Skapa rätt känsla hos hunden innan ni sätter igång passet.

Bra förberedelser är A och O. Har du en het hund låt den röra på sig innan, träna något annat före fotgåendet. Hitta en balans. Ta med denna erfarenhet till tävlingsbanan, vilka förberedelser kommer du behöva vidta innan ni beträder planen. En balans mellan dränering av energi och koncentrationsövningar. Lär dig hitta balansen.

Torrgå

I fotgåendet är det inte bara hunden du ska ha i fokus. Hur du rör dig är lika viktigt. På senaste lydnadsdomarkonferensen diskuterades just detta. Hur vi förare rör oss kommer ligga mycket mer i fokus än vad det gjort tidigare. Det viktigaste är att det ser flytigt ut, vinklarna ska var 90grader. I stegförflyttningarna är det viktigt att behålla frontriktningen. Armarna ska pendla ledigt. Torrgå mycket själv hitta ditt flyt. Filma dig själv och jobba med dina svagheter.

Störningar

Störningsträna massor. Men tänk inte bara massa svåra störningar tänk lika mycket på de mindre, någon som plötsligt rör sig på långt håll, att du går mot en vägg, ett hinder eller ett tält. Ladda planen full med sådant som är svårt, leksaker, koner, apporter osv.  

Träna mycket och tidigt på att ha kommendering och någon som följer er på olika avstånd. För hundar som blir heta av tävlingsledare är detta extra viktigt.

Ingångar på plan

Din ingång på plan kan sätta känslan för hela tävlingsprogrammet. Är hunden med dig eller är den okoncentrerad och spanar in allt runt om. Lägg stor vikt vid att tidigt lära hunden hur ni ska äntra planen. Det här är ett svårt moment. Något att reflektera över är vad det är värt i belöningsväg. Vad krävs det i ansträngning av hunden, vad väljer den bort, vilken känsla vill du ha hos hunden när ni kommer in på planen.

  Christina & Tira blir kommenderade av Maria

På tävling är det mycket att hålla reda på inte bara för hunden utan för oss förare. Momentordningen, olika förberedelser innan varje moment och efter varje moment, du ska lyssna till tävlingsledaren och verkställa dennes order. Du blir anvisad olika uppställningsplatser, ställa upp, invänta, eventuellt behöver du ställa nån fråga, eller svara på nån fråga. Du ska ta emot apporter och liknande.

Det är mycket att hålla reda på, ihop med eventuella tävlingsnerver.

Ju mer saker du inkluderar till tävlingen desto mer för dig att hålla reda på. Om det då inte sitter i ryggmärgen så måste du ha detta i åtanke under tävlingen. Jag har själv svårt för detta även om jag inte blir jättenervös när jag tävlar längre, så vet jag ändå att vissa saker är svåra för mig.

Fick en tankeställare på senaste tävlingen med Riva. Jag har tränat position och med hjälp av olika benrörelser kan jag öka hennes förutsättningar för att hamna i rätt position. Men på tävling gick det inte. Problemet är att dessa rörelser inte kommer naturligt för mig och jag måste hela tiden tänka på dem för att kunna utföra dem. På tävling kopplas reptilhjärnan in och rörelsemönstret som sitter i ryggmärgen kommer fram.

Jag kom då fram till följande antingen tränar jag själv på att torrgå massor tills det sätter sig i ryggmärgen, eller så lägger jag upp en annan träningsstrategi . Det är svårt att lära om, frågan är vem det är svårast för mig eller hunden.

Samma sak med kommandon, man kan ha tusen olika kommandon för olika rörelser. I fjärren kan du ha olika ord för varje skifte, på ställande under gång ett kommando, på ställande under inkallning ett annat kommando osv. Men orkar man hålla reda på alla olika kommandon i tävlingssituationen. Jag har till och med svårt för att säga rätt hundnamn ibland.

 När du sitter med träningsboken planerar och lägger upp planer så har du gott om tid att tänka. Samma när du tränar, du har gott om tid att planera för en vänstersväng i fotgåendet hjärnan hinner registrera och planera. När du kommer till tävling kommer en viss stress automatiskt in och det är lätt att reptilhjärnan slår på, vi gör det som sitter i ryggmärgen. Du vet att dina axlar ska vara raka men automatiskt vrids dem för det sitter i ryggmärgen och du måste aktivt tänka på att inte göra det.

Om alla de här olika momenten är svåra för mig, tänk då på hur hunden har det. Den märker såklart av din nervositet och blir eventuellt själv stressad. Den ska på kort tid prestera, utan belöning och med massa störning det är lätt att även hundens hjärna lägger av och gamla problem ploppar upp, helt enkelt för att hunden måste precis som vi tänka på det den gör och vid distraktion kommer lätt gamla inlärda beteenden fram.

-  Hunden gör det bara på tävling, konstigt, aldrig på träning.

Det kanske inte är så konstigt.

En vanlig uppfattning verkar vara att hunden gör det medvetet för att ”jävlas” eller att den gör det i protest, eller för att testa dig. Hm om jag inte klarar av att gå på ett visst sätt på tävling gör jag det medvetet då för att jävlas? Självklart inte! Det är min reptilhjärna som tar fram mitt mest naturliga beteende i en ovanligt stressad situation.

I lördags gjorde jag och Inka tävlingsdebut i lydnadsklass ett. Jag hade inga förväntningar, jag vet att hon är duktig och vi har tränat mycket, men hon är fortfarande väldigt omogen och har massa "myror" i kroppen. Min plan var därför att dränera energi innan tävlingen. Bus med bästa hundkompisen Snipe, promenader och flera träningspass innan tävlingen gjorde susen.

Jag stod i godan ro och tittade på ett ekipage när mitt startnummer ropades ut, ekipaget innan mig hade strukit sig så jag fick snabbt springa till bilen ta ut Inka och kliva rätt in i hallen. Trots detta var hon samlad och lugn. Jag är så nöjd med min lilla galna hund. Allt kan bli bättre och inget sitter perfekt. Men jag är så imponerad över att hon höll ihop så fint genom hela programmet.

Film på tävlingen:

Vi fick ihop 186 poäng fick 1:a pris och vann tävlingen.

Min träningskompis Louise gjorde debut med sin BC Snipe och gjorde ett strålande fint program. Hade ståpäls under hela hennes tävling. Endast 1,5 poäng skilde oss åt. Efteråt firade vi såklart   

Elit på söndag

På Söndagen var det Rivas tur att tävla. Hon överraskade genom att göra fel i detaljer som hon varit väldigt säker på och jag kan bara konstatera att man aldrig ska tro att något är klart, att alla delar måste tränas med regelbundenhet.

När jag i efterhand analyserar så tror jag att min uppvärmning ställde till det inför första halvan, (de delade upp tävlingsprogrammet i två halvor) jag kände att jag ville stärka upp rutskick och gjorde några stycken på raken och därefter några inkallningar. När jag sedan skulle in och tävla dröjde det inte länge innan jag kände att hon var alldeles för het i fotgåendet vilket direkt påverkar positionen negativt.

Första halvan:

Inför nästa tävlingshalva körde jag några apporteringar och konskick innan vi klev in på planen, nu var känslan bra och jag var supernöjd hon fick börja med fartiga moment och det är hennes melodi. Betygen blev bra och några små missar så som omtag på vittringspinnen och islag i hoppet kostade oss första priset. 6,5 poäng ifrån.

Men det spelar egentligen ingen roll mitt mål är ju högre än så.

För varje tävling lär vi oss massor som vi tar till oss och med kunskap mer rutin och bättre momentsäkerhet så närmar vi oss. När alla bitar kommer på plats kommer det bli riktigt bra.

Andra halvan:

Nu laddar jag och Riva om inför vår nästa tävling som är om två veckor. Med Inka är planen en start i Lydnadsklass två i Mars.

Det finns många faktorer som påverkar hur man kommer lyckas på tävling, både påverkbara och opåverkbara.

Jag brukar visualisera tävlingen allt från att jag kommer dit till vi kliver av planen och belönar.

Alla delar vill jag plocka in i träningen:

- Uppvärmning

- Belöningarna

- Ingång på planen

- Publiken

- Miljön

- Tävlingsledare, domare med sällskap

- Material på plan så som apporter, koner, hinder, tält osv

- Rutiner inför varje moment

- Momenten

- Uthålligheten

- Göra rätt på första försöket

- Hitta rätt aktivitetsnivå

- Transporterna mellan momenten

- Gå av planen

- Externbelöningen

En ung hund som man belönat mycket kommer med största sannolikhet att gå fint de första tävlingarna, hunden har en hög förväntan för belöning och man kan lura den att tro att det snart kommer en belöning. Men efter ett antal tävlingar kommer den lära sig, i tävlingssituationen kommer ingen belöning, effekterna av detta brukar vara en hund som slutar engagera sig på tävling. Att jobba med uthållighet är därför otroligt viktigt. En uthållighet som successivt byggts upp och som håller längre än ett tävlingsprogram.

Tävling ska vara lätt!

En annan sak som är viktig att reflektera över är om hunden faktiskt lyckas på första försöket. Har man en hund som oftast gör momentet fel de första gångerna, men sätter det på kanske tredje fjärde försöket, då har man ett problem. Det är lätt att gå från träningen och känna att hunden har klarat av momentet och kan. Men på tävling har man en chans. Så reflektera över: sätter hunden momentet direkt? Sätter den momentet rätt i en momentkedja? Sätter den momentet direkt med störningar runt om? För de här faktorerna är viktiga.

Att gå från högaktivitet till låg aktivitet. När man tävlar blandas fartiga moment med lugna moment. Om hunden är för het kommer de lugna momenten fallera, om hunden istället är för lugn så kommer de fartiga momenten fallera. Hur får jag hunden i rätt balans, både före tävling på uppvärmningen, i momentet och mellan momenten. Min erfarenhet är att det tar sin tid att hitta den här balansen. Det finns absolut ingen mall alla hundar är olika. Det gäller att våga testa sig fram och utvärdera de olika tillvägagångssätten. Men en sak är klar det har en stor betydelse för prestationen på tävling.

Förberedelser och rutiner: allt ifrån uppvärmning, ingång på plan, ditt agerande mellan momenten, din kroppshållning, ditt sätt att gå. Allt kommer påverka hunden i någon bemärkelse på tävlingsdagen. Har du tränat på dessa delar kommer det hjälpa din hund mycket under tävlingens gång.

Det är viktigt att jobba med störningar, på tävling kan allt hända, det bästa är att förbereda sig på det värsta. Om du har en hund som du övertränat störningar med så blir tävlingssituationen plättlätt. Med största sannolikhet kommer inte tävlingsledaren hoppa runt på ett ben med en megafon i handen, eller kommendera dig och samtidigt klappa i händerna, använda en pipig röst, gå 5cm ifrån dig. På platsen kommer det antagligen inte regna bollar, och det kommer inte heller en människa som ålar runt din hund och petar på den. MEN! Förstå vad lätt all störning på tävlingsdagen blir om du lär hunden att tåla alla dessa störningar. Min hund ska se alla störningar som roliga utmaningar och händer det att en hund går upp på platsliggningen så är min hund van det, och mycket mer därtill, situationen blir därför inte svår. Störningarna på tävling blir lätta!

Att köra igenom ett helt program tävlingsmässigt ger massor med bra och viktig information. Jag kan tycka att allt känns bra, varje moment sitter, men när man sen gör det tävlingsmässigt så kan det finnas mycket svagheter som endast visar sig när du gör hela kedjan och som kan bero på en mängd olika faktorer som det gäller att reda ut.

Jag är inte jätteduktig på att utvärdera mina träningspass på papper alltid, men så fort jag tävlat eller kört en tävlingsmässig kedja så utvärderar jag. Styrkor svagheter, detaljer, momenten, mig själv, allt som händer. Jag försöker filma alla tävlingar, då kan jag i lugn och ro sitta och utvärdera tävlingen i efterhand och lära mig massor av det. Då har jag en bra träningsplan inför nästkommande tävling. Blir det fel och missar (och det blir det för alla nån gång) så tar jag dem med ro, det är inte hundens fel om det blir fel det är alltid mitt eget fel och det drar jag lärdom av.

Vi tränar och tävlar för att det är roligt!

Nu har jag gjort tre lydnadsklass elit tävlingar och jag har fått massor av värdefull information som jag kan plocka med mig in i träningen.

I helhet är jag väldigt nöjd. Vi har lyckats hitta en uppvärmning som ger en bra balans, en samlad ingång på plan med fokus. Inga större fokustapp under tävlingens gång. Dessutom kan jag på signal få henne att fokusera utåt på de momenten där det behövs. Vi har börjat få in en rutin inför de olika momenten som hjälper henne att förstå vilket moment som är på gång. Energinivån är bra.

Jag har tabbat mig en hel del själv och gjort onödiga fel (som i sin tur kostat poäng) pga att jag varit för dåligt påläst, men jag börjar också bli varm i kläderna och få grepp om hur allt fungerar.

Så i helhet bra men vi har många detaljer att jobba med. Inte minst på den senaste tävlingen blev detta tydligt då små detaljer blev väldigt kostsamma betygsmässigt.

Vi har jobbat mycket med position eftersom Riva har en tendens att gå alldeles för långt fram i fotgåendet, speciellt om hon är het (vilket hon ofta är). Positionen har dock blivit bra och på de två senaste tävlingarna har jag varit väldigt nöjd och inte fått någon kritik på positionen i rörelse. Däremot så sätter hon sig alldeles för långt fram vilket jag både ser och fått kritik om, detta gäller både i fotgåendet och i ingångar. I ingångarna har hon också hamnat snett ibland.

Sättandena i både fjärren och när jag ska sätta henne upp i andra moment är smygande (lite typiskt B-C) jag tror detta har att göra med att hon väntar på sin belöning och därmed hamnar i lite ”trance”. Har ju dumt nog många gånger gett henne belöning efter ett smygande uppsitt så det är bara att ta till sig och träna på.

I inkallningen har jag fått nerdrag för att hon skulle kunna ställa sig fortare. Läggandet gör hon bra men jag tycker nog själv att även det kan bli snabbare och bättre.

Sättande under gång har vi helt missat på två tävlingar, fattade efter andra tävlingen varför! Jag sa kommandot på ett helt annat sätt på tävling mot vad jag gör på träning. Man lär sig genom att filma, så på den senaste tävlingen hade jag detta med mig i bakhuvudet och mycket riktigt hon satte sig. Ibland vill man förtydliga ett kommando genom att säga det högre och tydligare men det ger sällan rätt effekt.

Vittringen har hon gjort väldigt bra på alla tre tävlingarna, men jag har fått några tugganden på slutet och sanningen är att jag sällan tränar hela momentet, utan belönar när hon är på väg mot mig. Så här måste jag plocka ut den delen och träna ordentligt på. Ett tiomässigt utförande som dras ner flera pinnar för lite tugg är ju så onödigt, speciellt när det är relativt lätt att komma till rätta med.

Konskick: här har hon en tendens att springa i en liten båge till konen för att sedan vända upp, detta är något som jag inte alls varit medveten om, men som jag fått kritik om och kunnat se på filmerna. Dessutom vill jag ha bättre tempo, hon galopperar men inte fort nog i min smak. Så raka skick och bättre tempo. Sen måste jag vara snabbare med mitt stå kommando, har på kritiken fått att hon självständigt ställer upp vid kon, vilket hon ju också gör men som kan döljas med ett bättre tajmat kommando.

Fjärren har jag helt börjat om med eftersom hon förflyttar sig framåt. Tror att det ligger en hög förväntan hos henne då det är sista momentet och hon vet att en häftig externbelöning väntar. Jag har bytt namn på skiftet mellan sitt till stå, stå heter numera back i det skiftet och jag har lärt om den rörelsen. Efter en veckas träning testade jag det på senaste tävlingen och det gick bra. Bra att träna inomhus nu under vintern.

Sen gör jag massa galna grejer som blir väldigt tydliga på film. Jag försöker att låsa axlarna men faller ibland tillbaka. Varje gång jag blivit filmad på tävling så ser jag saker som jag försöker ta till mig. Det är otroligt nyttigt att se tävlingen i efterhand så man kan reflektera över allt, både det jag gör och det hunden gör. Man får också se om känslan på plan stämmer överens med hur det ser ut utifrån.

Vi har mycket att träna på inte bara dessa detaljer utan också helheten, detaljerna ska fungera i kedjan både momentkedjan och i tävlingsprogramskedjan. Det är relativt lätt att få detaljerna att bli bra när man tränar dem för sig, men en helt annan sak att få dem att fungera när du lägger på många moment på raken, därför vill man att det ska sätta sig i ryggmärgen. Det måste bli en form av hjärntvätt. När du hoppar på cykeln behöver du inte tänka på att trampa det kommer av sig självt.

Nästa tävling är om ungefär en månad! Då kommer jag även göra debut med Inka vilket ska bli väldigt spännande!

I Juni sålde jag företaget i Säffle och i måndags startade jag upp här i Karlstad. Den stora skillnaden är att jag inte kommer ha någon lokal, det finns en stor fördel, det är betydligt friare och vi kan variera plats varje dag om jag vill.

Inskolningen går över förväntan, snälla och trevliga hundar.

Jag tänkte skriva lite om hur jag tänker med mina egna hundar i en sån här speciell situation. Alla mina hundar har fått vara med när jag jobbat. Men för att det ska funka så finns det saker som måste fungera:

Inkallning - mina hundar har alltid fått gå lösa, jag har fullt upp med att ha andras hundar i koppel.

Kunna hålla sig på avstånd - det är inte säkert att den hunden jag för tillfället går med uppskattar andra hundar, ska jag då kunna ha med mina så måste jag veta att de kan hålla ett avstånd och inte komma fram.

Lägga sig på avstånd och ligga kvar - Om jag är ute och går och vi får möte av något slag så vill jag kunna lägga mina hundar tills de mötande har passerat. Om jag går med hundar som klarar att mina kommer in till oss och går vid sidan så är det en bättre lösning för då kan vi fortsätta att gå.

Gå vid sidan - om man får möte eller kommer ut på nån väg eller trottoar då vill jag att mina ska kunna gå med som om de vore kopplade.

Inte bry sig nämnvärt om andra hundar - detta är en vanesak, när de är med hela tiden så lär de sig fort vilka hundar som går att närma sig och inte. I vuxen ålder har jag aldrig behövt använda någon signal för att mina ska hålla ett visst avstånd till vissa hundar de har känt det själva, de har blivit duktiga på att läsa andra hundar. Men jag vill inte heller att mina hundar ska busa igång hundar som jag går med, då blir det svårt för mig att hålla.

Vara lyhörda på mig - jag har inte riktigt tid att gå och titta efter mina hundar de får tidigt lära sig att ha noga koll på mig.

Ignorera bilar och andra människor - detta gällde främst när jag drev pensionatet där det hela tiden kom kunder, jag lärde dem tidigt att gå upp på verandan och lägga sig när en bil körde in på infarten.

Fungerar de här bitarna så är det inga problem att ha dem med.